Viltspår

Viltspår (i dagligt tal även kallat blodspår) går ut på att lära hunden söka upp skadskjutna eller påkörda djur.
Men väldigt många använder det som en
väldigt bra aktivering, som hundarna älskar.
Där finns många fördelar med att syssla med viltspår:
- Hjärngympa - medan doftcentret bara upptar 5% av människans hjärna, så upptar det 33% av hundens. Därmed är spårning bland det mest effektiva man kan göra för att se till så man har en trött hund som nöjt ligger och myser om kvällarna.
- Jakt - Alla hundar har mer eller mindre behov av att få jaga, och viltspår är ett bra sätt att tillgodose det behovet. På så sätt kanske de låter bli att jaga grannens katt, cyklister, eller småfåglarna i trädgården, eftersom de redan fått utlopp för sitt jaktbehov.
- Samhällsnytta - Varje jaktlag är skyldigt att ha en eftersökshund som ska kunna infinna sig med kort varsel för att söka rätt på skadskjutet vilt, och dessutom behövs duktiga spårhundar för att spåra upp djur som skadats i trafikolyckor och liknande. Så viltspår är en perfekt chans göra en bra samhällsinsats som dessutom minskar viltets lidande, samtidigt som hunden får jobba med något den älskar.
Läggning av spår
Viltspår kräver 4 saker:
- Blod (helst från vilt, men även nötblod går bra), ca 2-4 dl / spår
- En rådjursklöv eller liknande fastbunden i ett snöre på ca 2-3 meter
- En liten PET-flaska med kork som man gjort ett litet hål i (ca 2-3mm brukar vara lagom)
- En spårsele med lina.
Efter att man hällt i ca 2-4 dl blod i petflaskan och gjort ett litet hål i korken, binder man fast klövens snöre runt midjan så klöven släpas i spåret bakom dig. Därefter går man iväg utan hunden och sprutar ut några droppar blod ungefär en gång per meter.
I början går man bara spikraka spår, och sedan när hunden bli bättre, lägger man även in svårigheter i spåren, som 90 graders vinklar, bloduppehåll på 5-15 meter, svår terräng, vinklar med bloduppehåll, sidokast o.s.v.
I början kanske man bara lägger ett spår på 50-100 meter (ca 100-200 steg), men detta utökas efter hand som hunden blir bättre och bättre, och där finns egentligen ingen övre gräns för hur långt man kan gå.
Efter att det gått någon timme, kan man gå spåret. Sedan kan man även gå spåret dagen efter, och med en rutinerad hund även två dagar efteråt (såvida det inte regnat för mycket). Så om du lägger spåret på fredagen, har du aktivering hela helgen!
Saker att tänka på
- Lita på hunden! I 99% av fallen har hunden rätt, och du har fel. Spårkärnan kan utan problem flytta sig 20-30 meter i sidled, framför allt om spåret bara legat i någon timme.
- Blod från boskap - som kor - räknas som slaktavfall, och därför måste man ha godkännande från länsstyrelsen för att få använda det i skogen. Blod från vilt (som rådjur eller älg) kan dock användas utan tillstånd från länsstyrelsen.
- Oavsett vilket blod man använder, måste man alltid ha tillstånd från markägaren.
- Nötblod är det som är mest likt viltblod. Nötblod kan beställas i charkdiskarna i vanliga livsmedelsbutiker, och kostar oftast runt 15-30 kr / liter.
- Det kan vara bra att markera hur man gått genom att sätta upp små pappersremsor i träd och buskar med jämna mellanrum. Använd inte plastremsor.
- Se till att binda fast klöven/örat eller vad ni nu har för belöning i slutet av spåret. Även rävar gillar att blodspåra, och springa iväg med blöningen.
- Det är bra att ha en helt slät lina så man inte får brännsår i händerna om hunden skulle vara lite för ivrig och dra i linan. Använder man vanligt rep, bör man ha handskar på händerna.
- ALLA hundar - från minsta lilla chiuaua till gand danois kan bli jättebra spårhundar.